+



nobody said it was easy?

 


ö wouyde leik toi böj e tembuggäh



you're crazy and I'm out of my mind



ibland gör man absolut ingenting

Imorgon väntar engelska nationella. Vet inte om jag bör skratta eller gråta. Gör väl lite av varje. Men lyssnar på denna fantastiska stämman för att lugna ned mig. Underbart. Låt natten fånga min tomma själ.


med ena foten utanför - melissa horn

#piano #life
Andas djupt och harmoniskt medan underbar musik spelas allt för högt i mina hörlurar. Det är lov mina vänner. En vecka utan tider att passa och en hel vecka utan läxor och prov. Ingen prestationsångest. Jag njuter till det yttersta genom att städa och dansa runt i mitt otroligt stökiga rum. Kaos. I början av dagen hoppade jag över mattelektionen och skrev ett prov i slutet. Matematik är inte riktigt min starkaste sida måste jag erkänna. Kan vara lite småkul om jag får erkänna det, men ingenting jag föredrar före någonting annat. Efter provet mötte jag upp Pontus i stan och vi tog bussen tillsammans hem. Jag saknar han så enormt mycket. Blä. Men kanske hinner träffa honom imorgon. Hoppas, hoppas. Fast imorgon väntar övning i kyrkan inför söndagens gudstjänst i kyrkan.
Allt känns så komplicerat, fast ändå utrett, just nu. Missade mitt kuratorbesök, men mår ändå väldigt bra. På tal om absolut ingenting. Fick köra bil för fösta gången igår. Har inte känt mig så lycklig på väldigt länge, herrejössanes va roligt det var. Tror inte mamma höll på dö av hjärtklappning heller, gick faktiskt inte så dåligt som jag trodde det skulle gå. Medverkade också på ett årsmöte där jag sjöng. Kaos är det enda ord som passar in. Lät inte alls som mig själv och det lät inte bra heller för den delen. Var definitivt ett av mina sämre framträdanden. Men får väl skylla på min never-ending förkylning. Har haft otroligt ont i halsen och är knappt bra än. Blä.
 
Nä mitt ostädade rum är fortfarande ostädat och klockan tickar olidiligt fort. Hoppas ni får en duglig natt och att inget ska förstöra eran sömn.Njut, det är helg nu. ♥


This could be the start of something good.

Så denna är långt ifrån perfekt. Jag är långt ifrån perfekt, men låtens text är helt fantastisk och jag kan starkt relatera till den. En vän till mig bad mig lägga upp den på internet. Som jag sa, den är inte perfekt, inte jag heller. Men vem har sagt hur perfekt ska vara? Vem har sagt hur man ska vara för att passa in och vara så kallad "normal"? Varför är det inte accepterat att vara den man är menad att vara? Varför ska folk hacka på en helt oskyldig människa och göra hen att känna att allt är hens fel? Ni som gör det, vet ni hur det är att lägga sig till ljudet av sina egna tårar. Vet ni hur det är att behöva gå omkring orolig, vara rädd över att någon ska se hur dåligt man mår? Det tror jag, men varför dela med smärtan med alla istället för att söka hjälp så alla kan må bra istället för att sprida hat och trycka ned andra?
Tror ni att man mår bra av att höra att man borde ta livet av sig? Tror ni man mår bra av att höra att man inte duger till någonting alls? Tror ni man mår bra av att folk konstant skriver skit? Tror ni man mår bra av att känna sig ensam även fast man är kring människor? Jag har inte varit med om det värsta som kan hända, men ord gör ont och det har jag bevis på. Ord skadar lika mycket som slag. Det dödar en inombords och till sist så ekar orden i ditt huvud och tar över dig. Man mår sämre än någonsin, man känner att ingen bryr sig. Man går helt in i sig själv och stänger andra utanför, ingen vet om vad man går igenom. Vänskap bryts, förhållanden förstörs.
Jag vet hur det är. Jag har gjort saker jag ångrar, saker jag aldrig skulle önska att någon skulle behöva gå igenom. Jag har mått så psykiskt dåligt. "Men lilla Sofia med det stora leendet tar inte illa upp om jag skriver detta så vi passar på." Skulle inte jag ta illa upp? Uppenbarligen så har jag gjort det, men idag så är jag starkare än någonsin och jag är så himla glad att jag sitter här idag och att jag andas. Jag är så glad att jag lever.
 
Varför skriver jag detta? Jo för jag vill att människor ska inse att dom är inte ensamma. Man måste våga prata med någon om man mår dåligt. Man måste kunna säga ifrån om någon säger någonting negativt till dig. Man måste stå upp för sig själv. Annars faller man för vad som helst, precis som jag gjorde. Men jag har byggt upp mitt självförtroende och jag har människor att prata med. Jag är just nu lyckligare än någonsin och det hade jag inte varit utan mina fina vänner. Jag vill tacka er. Sen så vill jag att ni ska veta att jag ALLTID finns här om någon behöver prata, för jag har själv gått igenom det och jag vet hur dåligt man mår.
 
Ni är alla vackra och perfekta som ni är, låt ingen säga motsatsen.


Ingen kan beskriva hur vackert detta är.

Gråter bokstavligt talat floder.


So ashamed, so confused.

Här har ni en låt som verkligen beskriver mitt liv och hur jag mår. Kan verkligen relatera till texten. Jag älskar Demi och hon inspirerar mig verkligen.

Happy 2:nd birthday, Bieber ♥

Eftersom hans födelsedag var "the worst bday ever" så hoppas vi alla på att denna dagen blir bättre. ♥


Sometimes I just want to fly away, like a bird, with you.

Missy Higgins – Scar ....♥


Homeless - Maria Mena

Okej, jag hade lite att göra. Lämna hatkommentarerna nedan. Puss och kram!


Tidigare inlägg