vägen till en mil är påbörjad.

Efter en hemsk förkylning så har jag äntligen påbörjat min väg till milen som jag ska springa i september. Jag ska nämligen springa tjejmilen till och med. Innan det väntar vårruset också. Från och med nu ska jag dokumentera min träning. Måste ha någonting att blogga om, så varför inte om detta? Kommer bli väldigt intressant... Vi kan ju låtsas i alla fall. Endast sexton dagar kvar till halvmilen i Luleå och endast etthundraelva dagar kvar till tjejmilen. Can I do it? Självklart! Är supertaggad inför detta. Efter tio år med höftproblem antar jag dessa utmaningar. Jag har knappt problem med höften längre och jag kan springa tills jag inte orkar mer. Jag är lyckligare än någonsin.
 
För bara ett halvår sedan hade jag inget hopp på att kunna springa. Titta på mig nu, efter nio år med "det kommer inte bli bättre" och "vi kan inte göra någonting". Jag kan idag springa. Jag kan springa för guds skull. Jag har två lopp inbokade också. Kan det bli mycket bättre?! Jag kommer ihåg från sexan, vi hade friidrottsdag och jag deltog i alla grenar. Tryhard. Men i alla fall, när vi sprang fyrahundra meter så slutade jag upp på akuten. Smärtan var så outhärdlig. Idag skulle jag klara det utan problem. Nog för att konditionen är ovanligt dålig. Men den är på bättringsvägen den med.
 
Började träningen idag med ett tjugo minuter långt backpass. Kombinerat med styrka. Helt fantastiskt. Motivationen är på topp idag. Imorgon vet man aldrig, men just nu känns det bara bra att träna, jag har inte mycket till val heller. Jag är bara så glad nu. Haha..








 DITT NAMN:


 DIN E-MAIL:


 DIN BLOGG:




SPARA?