lät du henne komma närmre? var hon vackrare än mig?

Halloj, söndagsångesten hugger som en kniv i bröstet. Har gjort bort några viktiga skoluppgifter men känns som att det är en massa kvar, typical naturare. Måste välja min framtid nu, har till fredag på mig.. Ångest! Men är ändå gode säker på just vad jag vill läsa för tillfället. Eller vill och vill vet jag inte, men måste. Helgen har faktiskt varit helt underbar. Har till och med hunnit träffa Pontus, det trodde jag inte att jag skulle hinna, but I did. Nästa helg väntar ett läger på Storstrand för unga ledare. Var slut logiplatser så får sova hemma, men jag överlever.
Varför känns mitt liv som en ständig dröm. Jag väntar på att vakna upp och inse att det bara är en dröm. Men det är inte så, detta är min vardag nu. Högstadiet var ett helt annat liv, men det känns som att det är min verklighet fortfarande. Ja, det var lite oplanerat att komma in på det, därav osammanhanget mellan ordena. Men nu sitter jag har med en tekopp i handen och inväntar morgondagen. Måndagar är inte de bästa dagarna, men de duger för mig.
Nu vill jag bara gråta och skrika, utan att någon ser eller hör. Vill bara må bättre, sådär fritt glad. Ingenting som oroar en utan bara ren och fin glädje. Ungefär som man mådde när man var mindre, man kunde vara hur man ville och man sket totalt i vad samhället sa om en. Idag, pfft, kan inte ens gå utanför dörren utan att oroa mig för att någon ska döma mig. Att ens skriva på bloggen ger mig ångest. Jag vet att folk hatar och håller på, man kan inte vara älskad av alla. Alla hatare och ickehatare, megakram till er och god natt.








 DITT NAMN:


 DIN E-MAIL:


 DIN BLOGG:




SPARA?